Det har jag känt ända sen i morse, att jag är snygg. Knepig känsla, jag känner inte så ofta men ändå är den boost för självförtroendet :D
XOXO


p.s träning sen ^^

Jag såg hans ansiktsuttryck, det var så fridfullt. Brasans sken gav hans hår en bronsfärgad nyans. Jag såg hans läppar och kände känslan igen. Nej, det här är fel! Jag får inte, kan inte känna så här för honom. Min mor hade varnat mig för den här känslan, man kunde inte slippa undan den hur mycket man än ville. Det var inte rättvist, min bror hade känt den känslan för ”fel” person och de blev separerade från varandra. Min bror kämpade för att se henne igen men smärtan blev så svår så han tog sitt liv. Hur kan nåt så känns så rätt vara så fel?

-          Är du fortfarande vaken?

Jag vaknade till liv från mina mörka tankar och såg på honom.

-          Mm…

-          Borde inte du sova..?

Jag reagerade inte på hans fråga.

-          Har du känt nån gång att nåt som känns så rätt är fel?

Han såg undrande undrade på mig.

-          Jag tror det, hurså?

-          Bara undrade…

-          Är nåt fel Iris?

-          Rör dig inte. Det blir bara värre då

Jag kände hur tårarna brände under ögonlocken.

-          Vad menar du?

Richard satte sig bredvid mig och lade sin hand på min axel.

-          Det är komplicerat, Richard.

-          Jag ska försöka hänga med.

Han såg på mig med sin underbara blick och om jag inte hade lite självkontroll skulle jag kyssa honom.

-          Jo… Det är så att… Ehm… Jag…

Han såg fortfarande på mig och jag släppte allt jag trodde på och tog hans ansikte mellan mina händer och kysste honom.

-          Det är det som är problemet Richard, jag älskar dig!

Jag reste mig snabbt och var tvungen att ta stöd mot ett träd i närheten. Tårarna började strömma ner. Jag kunde känna Richards blickar i ryggen.

-          Det är inte meningen att jag ska känna så här. Det är så svårt att förklara.

Jag hörde hans steg som kom närmare. Han tog tag i min arm och vände mig mot honom. Jag hade trädet mot min rygg.

-          Vad menar du?

Det var den andra gången han frågade mig den frågan, men jag hade inte mod att berätta för honom. Jag såg ner på marken för att inte möta hans blick.

-          Det hände min bror… Han blev separerad från den han älskade. Hur mycket han än kämpade för att dom skulle bli tillsammans så gick det inte. Sorgen blev för mycket för honom… så han…

Jag kunde inte berätta resten. Det var för smärtsamt. Mina ögon var fokuserade på marken, han skulle inte få se mina tårar.

-          Vad hände?

Han röst var mjuk och han lyfte upp min haka. Hans mörkbruna ögon gjorde mig svag. Han torkade bort en liten ensam tår som rann ner för min kind.

-          Han tog livet av sig…

Jag slog ner blicken igen. Innan jag visste ordet av så var jag inne i hans armar. Tårarna började rinna igen.

-          Jag skulle aldrig låta något hända dig, det vet du väl?

-          Är det säkert?

Vi mötte varandras blickar.

-          Skulle jag någonsin ljuga för dig?

Han kysste mig mjukt och jag kände mig trygg igen.


Lämna en kommentar om vad ni tycker

Nytt Tunnband från Pastorelli

Silver tejp, Pastorelli

Neonrosa tejp oxå från Pastorelli

Knäskydd från Sasaki (japanskt!♥)

Tro det eller ej, men så är det.
Har vart på Fugik, haft franska,dans, teater och svenska (Y) Väldigt bra tider, lixom tiden bara flyyger på den skolan ♥

Imorgon åker jag hem, tar ett tåg vid 2 till Torsby för veckans första träning. Tävling nästa vecka ;O Hoppas bara jag kmr vidare till Svealand
bye bitches ;*

JAG. SKA. MED. TILL. SVEALAND.!

Men då får jag träna:)

Dom här vill jag ha till tunnbandsmusik om jag får ett program i tunnband:

Fields of hope

Vers 1:
Beneath the veil of starry sky, as cold as winter’s darkest night. And there you sleep, silent, deep. You’re all alone.

A single prayer’s melody, across the lonely silent fields. A little light begins to shine, shines on and on.

Refräng 1:
I watched as you dreamed so peacefully, you laughed as a child so young and free. So yet and so far, you’re still in my heart. Our future is promised for you and me. One day on a green and shining morn. One day we will finally make it through. Cause in this sky, so dark and so cold. We still have to believe it’s true. Fields of hope.

Vers 2:
A single touch, is lingering. The songs I used to love to sing. The prayers sings, our melody. It goes on and on.

A single prayer’s melody, my cry makes one more die. They withering and fall. You know I love you until my dying day.

Refräng 2:
The sun warms our face and I kiss your lips, you smile like a god and I feel so free. Our love is so deep. Just for you and me. Should I ever try to lie to you?  But still this not forever be. My dear, this cannot forever live. I’m forced to let go, but my heart says no. This hope will forever stay true. Fields of hope.

So yet and so far, you’re still in my heart. We still have to believe it’s true. Fields of hope…