September 2011

Det hade redan hunnit bli i mitten av september och skolan hade börjat på riktigt. Löven hade sakta börjat ändra färg. Jag och Lucy var på väg hem från skolan.

-          Vad ska du göra i helgen då? Frågade jag och sparkade undan lite löv.

-          Ska tävla i morgon, sa hon och började fläta sitt hår. Men ikväll ska jag fixa några fler paljetter på min lila dräkt och fixa mer på tunnbandet samtidigt som jag ser på Romeo x Juliet.

-          Hur många gånger har du sett den animen? Jag började skratta.

-          Hmm, det såg ut som hon höll på att räkna gångerna. Kanske tre gånger men den är så bra!

Jag log.

-          Vad ska du göra då? Frågade hon.

-          Typ inget, sa jag och ryckte på axlarna. Ska väl antagligen fixa lite tabbar och hålla på med kameran.

-          Fint liv, sa Lucy och flinade. Kan du inte komma på tävlingen när du ändå inte har nåt att göra?

-          Kanske, sa jag. Om jag får ta kort.

-          Peddosmile, sa Lucy och började skratta högt. Men visst det får du.

-          Nice! Jag log.

-          Men vi hörs på msn sen va? Sa Lucy när vi hade kommit till hennes brevlåda.

-          Visst, sa jag. Någon måste trösta dig när du gråter för tredje gången.

Hon puttade mig i sidan.

-          Yeah right, sa hon. Syns!

Jag vinkade och såg när hon gick in genom dörren.

Senare på kvällen gick jag upp på mitt rum efter vi hade ätit middag, jag och mamma. Pappa var någonstans utomlands, som vanligt.

Jag satte på datorn och loggade in mig på msn. Och som Lucy hade lovat var hon inne. Innan jag ens hann att reagera så hade hon redan skrivit.

Lucy säger:

Buuhuu! Det är så sorgligt:’(

Alexander säger:

Hur långt har du kommit?

Lucy säger:

Typ avsnitt 25 av 26

Alexander säger:

Hehe, se till att inte du syr fel nu :P

Lucy säger:

Har redan gjort allt så haha för dej *proudface*

Alexander säger:

Jag är träffad *dödsryck*

Lucy:

Haha! 8D jag är oövervinerlig!

Jag och Lucy snackade ett bra tag. Precis som vi brukade. Snackade om allt och ingenting. Hon hade försökt länge att få mig att se på animes precis som hon och Amanda, men just på det ämnet kunde hon inte ändra min åsikt.

Lucy säger:

Så, du kommer imorgon va?:)

Alexander säger:

Antar det, men kommer inte förens alla miniorer har kört sitt.

Lucy säger:

Haha! Men du måste sova, puss :*

Innan jag hann svara loggade hon ut. Jag log för mig själv och tog fram min gitarr och spelade lite för mig själv.

Nästa morgon vaknade jag av att alarmet på mobilen ringde. Klockan var 10.30. Shit! Jag skyndade upp ur sängen och skickade ett sms till Lucy.

Har du kört än?

Det tog inte lång tid tills jag fick svar.

Näe, juniorerna kör 12

Jag pustade ut. När jag satt och åt lite vaniljyoughurt fick jag syn på Maja som såg på mig med sina gula ögon. Jag log.

-          Vill du ut gumman? Frågade jag och fick ett litet jamande till svar.

Jag ställde skålen i vasken och gick mot badrummet.

-          Ska bara borsta tänderna, sa jag till Maja som såg tålmodigt på mig.

När jag tillslut var klar och hade tagit med mig allt jag skulle så gick jag och Maja ut genom ytterdörren. Hon försvann direkt in bland buskarna och jag gick mot mopeden och körde iväg.

Ungefär tio minuter senare var jag vid Multikulturells och jag tog en snabb titt på klockan. Den var kvart i tolv. Jag skyndade snabbt in och betalade in till inträdet där två tjejer på minst 12 år satt i träningsoveraller och högt uppsatta knutar. Det var ganska fullt på läktarna av både föräldrar och gymnaster.

-          Nämen hej Alexander! Hörde jag en röst bakom mig. Det var Lucys mamma.

-          Hej Karin, sa jag och log.

-          Var det Lucy som tvingade hit dig? Frågade hon och lade armarna i kors.

Karin var väldigt lik Lucy, förutom det svarta håret och de isblåa ögonen som hon hade ärvt av hennes pappa. Bredvid Karin satt Lucys äldre syster Alice.

-          Såklart det var, sa hon retsamt. Det är alltid så.

-          Hej Alice, sa jag och hon log stort.

Alice och Lucy var inte så lika fast de var syskon. Alice hade samma blonda hår som Karin och men hon hade samma ögon som Lucy. Hon hade tydligen kommit hem från Stockholm där hon studerade dans.

-          Jag antar att du letar efter Lucy, sa Karin och jag nickade.

Hon pekade mot sidan av mattan. Lucy hade på sig föreningens träningsoverall. Det ville säga en mörkgrön jacka och svarta byxor. Hon såg ganska nervös ut. Jag log för mig själv. Jag tog snabbt fram mobilen.

Kolla ut mot publiken. Alex

Jag såg hur hon tog ut sin mobil ur fickan och jag vinkade mot henne. Hon sken snabbt och vinkade tillbaks. Med ens såg hon lugn ut.

När klockan äntligen slog tolv. Alla gymnaster gjorde sig i ordning på sidan.

-          Nu fortsätter vi med juniorerna och vi börjar med boll, sa speakern. Och först ut är Lisa Wahlfridsson.

Alla applåderade och Lisa gick in. Hon hade på sig en svart dräkt och hennes boll var mossgrön. Jag kände inte igen henne, så jag gissade att hon var från en annan förening. Det var tre stycken som var före Lucy. Hon såg på mig innan hon ställde sig beredd. Jag log mot henne och hon log tillbaka.

-          True love, viskade Alice i mitt öra.

Jag gav henne en menande blick och hon log mot mig.

-          Välkommen in på mattan Lucy Martinsson, Elvina Persson kan göra sig beredd, sa speakern och Lucy gick elegant in. Hennes dräkt var vit som snö med ljuslila stenar och på hennes vänstra arm slingrade det sig en lila ranka såg det ut som. Och hennes boll var mörklila. Jag drog nästan efter andan, fast det skulle inte vara så kul om Alice hörde det. Jag hörde de första tonerna av Yirumas ”River flows in you” och Lucy rörde sig precis i takt till musiken.  Det var väldigt vackert. Jag tog flera kort på henne under hennes vackra rörelser. Till slut hördes de sista tonerna och då kom jublet från hennes gymnastikkompisar.

-          Tack så mycket Lucy, sa speakern. Och nu är det dags för Elvinas bollprogram.

Lucy gick mot sin lilla plats där hon hade sin väska och sina dräkter. Hon drack lite vatten och såg upp mot mig. Jag gav henne tummen upp och hon tog fram sin mobil.

Måste se korten sen :’3

Jag log och svarade:

Of course min lilla gymnastrumpa x3

Lucy gav mig världens blick.

Gymnastikrumpa? Det var nåt nytt xD Nej måste byta om inför band, puss:*

Hon tog sin orangea dräkt och sprang mot omklädningsrummen.

Precis när hon kom tillbaka hördes hennes poäng ut genom högtalarna, 17,43. Hon såg glad ut och då kunde jag inte låta bli att le själv. Och jag kunde se att frågade en tränare om hon kunde knäppa knappen på hennes rygg.

-          Då börjar vi om igen, sa speakern. Och då börjar vi med band, varsågod Lisa Whalfridsson.

Den här gången hade Lisa en chockrosa dräkt och ett vitt band och henens musik var värsta hårdrock. Då passade jag på att gå snabbt på toa och köpa lite godis.

Hoppas du gillar detta CutCut ;)