Det har jag lärt mig idag när vi städade i Branäs i spöregn. Hittade en jägermiester(stavning?O.o) flaska och en blå kondom (!) hoppas inte att den var använd.... O.o

Men sen fick jag en stoooor bulle och en festis och dåå blev jag glad :'3 Vi får se om jag åker på träning sen.
Cya

Efter min fotolektion gick jag tillbaks till den stora gympahallen för att vänta på Lucy. Jag smög in genom och satte mig på läktaren. Jag kände igen musiken som spelades, det var en av mina och Lucys låtar. På mattan var Lucy och dansade till musiken. De andra gymnasterna hade stannat i sin träning och såg på. Jag log. Det syntes att hon älskade det hon gjorde. Hon avslutade sin dans i ett elegant hopp och satte sig ner i en vacker pose.

-          Hej Alexander!

Jag väcktes ut mina dagdrömmar och fick syn på tvillingarna Jenny och Mina.

-          Hej, svarade jag och ställde mig upp.

-          Vill du joina? Frågade Mina och flinade.

-          Näe, sa jag och skrattade. Jag tror inte mina fötter är lämpade för gymnastik.

-          Du väntar på Lucy antar jag.

Jenny nickade åt hennes håll. Hon stod vid en tränare och pratade.

-          Busted, sa jag och tjejerna skrattade.

Lucy hade sett oss och tog sin jacka och sprang upp till oss.

-          Ska ni inte töja nu, frågade hon och såg på Jenny och Mina.

-          Kanske, sa de i kör. Vi ses Alexander.

-          Hej då tjejer, svarade jag och vinkade åt dem.

-          Ska vi dra? Sa Lucy och flinade.

-          Ska vi inte säga hej först? Frågade jag och Lucy skrattade.

-          Hej snygging, sa hon och tog min hand. Kom igen nu Henke väntar.

-          Om du tjatar så, sa jag och tog mina grejer och följde efter Lucy.

Min lärare Eric stod i dörren när jag kom springandes i korridoren.

-          Kom igen Alexander! Ropade han. Du har tio sekunder på dig.

Jag hann in ganska snabbt och jag flinade

-          Tog du tid? Frågade jag och Eric skakade på huvudet.

-          Du hade en halv sekund på dig innan det var för sent, sätt dig vid en dator nu.

Jag tog av min kameraväska från min axel och satte på en av de många datorerna.

-          Varför är du så sen, frågade Robin, en kille i 8:an och flinade.

-          None of your business, sa jag och skrattade. Är det din lillasyster på bilderna?

-          Japp, sa han och log. Den bästa modellen man kan få.

Jag såg bilderna på en liten tjej som var minst 2-3 år gammal med klara blåa ögon och kopparfärgat hår.

-          Söt, sa jag och kopplade in min kamera. Förstår att man inte kan få en bättre modell.

Robin flinade ännu mer och fortsatte redigera sina bilder. Jag kollade igenom alla bilder som jag och Lucy hade tagit tidigare idag. Jag kunde inte låta bli att le lite.

-          Vem är tjejen på bilderna?

Jag skvätte till när Eric kom bakom mig.

-          En tjejkompis, sa jag och såg på honom.

-          Söt tjej, sa Eric och studerade bilderna noga. Vad heter hon?

-          Lucy, sa jag. Lucy Martinsson.

-          Är det hon som är gymnast? Frågade Eric.

-          Japp, svarade jag. Hon sjunger också.

-          Jaså? Han lät intresserad. Det måste jag prata med Henrik om.

Han gick vidare och jag fortsatte bläddra. Efter ett tag hittade jag bilden med kyssen. Jag kände en lättnad att inte Eric såg den.

Kommentera, näe nu ska jag göra mig i ordning. Byeee! :D

Jag stod lutad mot mopeden och väntade på att Lucy skulle komma ut. Jag tänkte fortfarande på den där kyssen och kameran låg i min väska. Det lockade att se bilden, men jag motstod frestelsen. Efter 5 minuter kom hon ut i en träningsoverallsjacka och mjukisbyxor som hon dragit upp till sina knän. Hon hade på sig ett korallfärgat linne och hennes hår var uppsatt i en slarvig knut.

-          Jag vet att jag är sexig, sa hon och flinade. Erkänn att du tycker det.

-          Oh ja, sa jag och tog upp min kamera. Min fototlärare kommer älska det här.

Hon gjorde sin vanliga pose och jag tog en bild.

-          Vi kanske ska åka? Sa hon och tog sin hjälm som hängde på styret.

-          Ja, sa jag och satte mig på mopeden. Let’s go.

Hon satte sig bakom mig och vi åkte iväg.

Vi skulle av vid samma ställe. Vid ”Multikulturells centrum för Esteter”. Fast Lucy hade vart här längre än jag. Hon hade gått här i sex år på Rytmisk gymnastik. Jag hade börjat att gått här för ett år sen när Lucy och Amanda hade tvingat mig att gå på musiklektioner hos deras lärare. De tyckte jag var duktig, även om jag inte hade tagit en enda lektion förut. Jag kunde tacka alla kvällar som Lucy hade varit på tjejkvällar.

När vi hade kommit in mötte vi Amanda, igen.

-          Vad är detta för déjà vy? Jag flinade och Amanda satte på fingret på hakan som om hon tänkte.

-          Jag har aldrig sett er förut, sa hon och försökte se övertygande ut.

-          Sorry Manda, sa Lucy. Men vi är försenade, vi hörs i morgon.

-          Chacha, sa hon och gav oss en slängkyss var innan hon försvann genom dörren.

Vi gick i korridoren till den stora gympasalen där Lucy’s små gymnaster var.

-          Vi syns väl vid sju va? frågade hon halvt genom dörren.

-          Såklart, sa jag och log.

Hon försvann genom dörren och vinkade till mig igenom glasrutan. Jag tog en snabb titt på min klocka. Jag hade två minuter på mig innan min fotolektion skulle börja. Jag sprang till närmaste trappa och försvann upp på andra våningen.


Rykande färskt, bara att kommentera :3

Vi slutade ganska tidigt idag och jag och Lucy var på väg till min moped igen. Vi var väldigt tysta. Jag gav henne sin hjälm och hon mötte min blick igen.

-          Kan inte du ta med din kamera sen, frågade hon och såg lite hoppfull ut.

-          Visst, sa jag. Du kan agera modell.

Hon såg ner och log.

-          Kanske det, sa hon. Det beror på hur du är som fotograf.

-          Jag suger, sa jag och hon skrattade.

-          Tror jag inte.

Hon gav mig det där ljuvliga leendet igen.

-          Då kör vi då, sa jag och kickade igång mopeden och Lucy satte sig bakom mig och vi körde iväg.

När vi kom till våra hus satt min katt Maja på verandaräcket och jamade. Lucy tog av sig hjälmen och sprang fram till henne och lyfte upp henne i sin famn. Hon spann högt.

-          Du är världens finaste katt, ja det är du, sa hon med tillgjord röst och gömde sitt ansikte i hennes päls.

Jag nästan smög över gräset för att hon inte skulle märka mig.

-          Du kan väl alltid prata sådär, sa jag retsamt och hon såg snabbt upp och gav mig världens mest hatiska blick

-          Skräms inte så, sa hon med skarp röst och släppte ner Maja. Your little idiot.

-          Vem kallar du för idiot va? jag gick upp på verandan.

-          Dig, sa hon och lutade sig med ena handen på räcket. Vad kommer du göra åt det?

Vi stod och psykade varandra ett tag innan jag lyfte henne över min axel.

-          Såhär, sa jag och öppnade dörren med min fria hand.

-          Meh hallå?! Lucy började skratta. Släpp ner mig då.

-          Nope, sa jag och gick upp för trappan till mitt rum.

-          Va fan Alex! Lucy gav mig ett lätt slag på ryggen.

-          Akta huvudet, sa jag och skrattade.

-          Tack för varningen, muttrade hon till svar.

När vi kommit till mitt rum satte jag ner henne och jag flinade fånigt.

-          Det här är inte över än, sa hon och pekade på mig, leendes.

-          Jaså, sa jag retfullt.

Hon slängde sig på mig så vi rasade i min säng. Hon höll fast mig

-          Ger du dig? frågade hon.

-          Aldrig, svarade jag så heroiskt jag kunde.

-          Då ger du mig inget val, sa hon och hon började kittla mig.

-          Gaaah! Sluta, skrek jag eftersom var väldigt kittlig.

-          Om du ger dig, sa hon och log elakt.

-          Jag ger upp, sa jag. Du vinner.

-          Yaaay! Sa hon och vi båda skrattade.

Efter ett tag blev vi tysta och Lucy släppte mina armar.

-          Well, sa hon. Ska vi sticka ut eller?

Jag såg på henne.

-          Ja, sa jag. Men jag har lite rörelsesvårigheter.

Lucys kinder blev röda och hon ställde sig upp.

-          Förlåt, mumlade hon.

Jag kramade om henne.

-          Haha det är lugnt stumpan, sa jag. Nu går vi och tar lite niciga kort.

Jag tog min kamera och vi gick ut.

Vi gick till vårt favoritställe i skogen. Det var en äng med en massa träd runt omkring. Lucy började genast dansa runt bland de sista blommorna som fanns.

-          Håll den posen, sa jag och hon såg på mig.

-          Jaså? Sa hon och såg förvånad ut.

-          Gör nån sån där gymnastik grej.

Hon log.

-          En sån här grej? Frågade hon och gjorde en mjukis.

Hon landade elegant på fötterna och gjorde en ”gympapose” som hon kallade det.

-          Tada. Hon log ännu bredare.

-          Gör en till, sa jag. Jag hann inte med.

Hon gjorde en massa olika balanser, hopp och piruetter. Jag tog hur många kort som helst. Fast ibland orkade hon inte vara särskilt seriös heller och vi skrattade nästan hela tiden.

-          Kan vi inte ta en massa flummbilder nu? frågade hon efter vi hade sjunkit ner på marken av skratt.

-          Gör vi inte det redan då? Frågade jag och lade mig ner.

-          Ge mig kameran, sa hon och jag gav den till henne motvilligt.

-          Nu ska du vara modell mister, sa hon och satte sig på min mage. Säg cheese.

Jag gav henne ett stort tillgjort leende.

-          Vackert, sa hon när hon såg på den. Den måste jag ha som bakgrundsbild.

-          Glöm det, sa jag och satte mig upp. Ge mig den.

-          Nej, sa hon och satte sig på marken. You have to kill me first.

Jag riktade mitt pekfinger åt henne.

-          Ge mig inga idéer unga fröken.

Hon skrattade så hon rasade ner på marken.

-          Ibland tar du livet av mig Alexander, sa hon och jag satte mig bredvid henne och tog min kamera.

-          Det va bra det, sa jag och tog en bild. Då ligger du still i alla fall.

Hon gav mig ett leende och såg ner i backen.

-          Amanda tyckte vi psykade varandra förut, sa hon nästan hörbart.

-          Mm, sa jag och såg på min kamera.

-          Vi kanske gjorde det, sa hon och satte sig upp. Eller så kanske det bara var Gandalf som gjorde nåt.

Jag såg på henne och flinade.

-          Du är allt en speciell tjej.

Hon flinade tillbaks och gav mig en kram.

-          För dig, viskade hon i mitt öra. Ska jag alltid vara speciell.

Jag kände en speciell känsla som man inte kunde sätta ett namn på. Men jag lade min hand på Lucys rygg.

-          Jag tog med mig min iPod, sa hon och tog fram den ur sin ficka. Ska vi lyssna?

Jag nickade. Vi hade en alldeles särskild låtlista på Lucys iPod som bara vi lyssnade på när vi var tillsammans. Vi lade oss bredvid varandra med en varsin hörlur i ena örat.

-          Åh! Min favolåt! Utbrast hon när de första tonerna av låten Lucy med Skillet spelades.

Hon sjöng med sin silverklara röst och jag kunde inte göra något annat än bara se och lyssna på henne.

-          Du kan väl också sjunga, sa hon såg väldigt övertygande på mig.

-          Njaaa, sa jag och försökte slingra mig.

-          Kom igen, sa hon. Det är bara jag här.

Jag gav upp och började sjunga refrängen tillsammans med Lucy. I sticket märkte jag att Lucy tog min hand. Hon log mot mig och hennes leende smittades över till mig. När låten var slut satte hon sig upp.

-          Hur mycket är klockan? Frågade hon och såg på mig.

-          Kvart över tre, sa jag när jag hade kollat på min klocka.

-          Gött! Sa Lucy och lade sig ner igen. Då behöver vi inte stressa än i alla fall.

-          Jaså, sa jag och tog upp min kamera igen. Då kan vi ta mer kort.

Lucy flinade.

-          As you wish, sa hon plutade med läpparna.

-          Haha! Du ser ut som en fjortis!

Jag gapskrattade och Lucy försökte att inte hänga med mitt skratt.

-          I’m so damn hot, sa hon och plutade ännu mer med munnen.

-          Haha, min egen lilla söta fjortis, sa jag.

Efter ett antal flummiga kort så sken Lucy plötsligt upp.

-          Jag har en grymt bra idé! Sa hon.

-          Vad är det för idé?

Hon tog min kamera och innan jag hann säga något kysste hon mina läppar och knäppte ett kort.

-          Det, sa hon och log. Blev du chockad?

Jag fick inte fram några ord.

-          Jag tar det som ett ja, sa hon och skrattade. Hur mycket är klockan?

-          Fyra, fick jag fram.

-          Shit! Utbrast Lucy. Nu måste vi skynda oss om vi ska komma i tid! Hon drog upp mig från marken och vi sprang tillbaks till mitt hus.

Kommentera

http://www.lindex.com
nu va hemsidan så bitchig att den inte ville visa bilder men kolla på hemsidan.

Gammal bild

När klockan var 08.05 var det samling i engelskan, vårt nya hemklassrum. Våran klass var där som vanligt, fast i sommarkläder, hade brunare skinn och de flesta hade färgat hår.  Jag, Amanda och Lucy satte oss som vanligt vid vårat tre-bord.

-          Kolla! Utbrast Lucy. Mitt kludd är fortfarande kvar!

Nästan helt utsuddat stod det kvar, ”Jag har gett upp hoppet att hitta en mogen avokado //Gud”

-          Oh shit! Sa jag och ville peta på det. Holyness!

Amanda och Lucy fnissade. Innan de hann säga något mer kom våran nya mentor in, Eva-Lisa.

-          God morgon ungdomar, sa hon glatt och rättade till sina glasögon. Nu så är ni här för sista året, hur känns det?

De flesta skruvade lite på sig och mumlade fram ett ”det känns väl okej” till svar.

-          I alla fall, fortsatte Eva-Lisa. Nästa termin kommer ni ha nationella prov i följande ämnen…

Jag lutade mitt huvud i min hand och försökte se lite intresserad ut. Jag sneglade lite på Lucy, hon satt och skrev på en liten papperslapp. Hon märkte i ögonvrån att jag såg på henne och hon vek ihop den och smög in den under min hand som låg på bordet. Jag tolkade hennes blick som att jag skulle läsa den.

Följa med på promenad efter skolan? Snälla? J

Hon gav mig den berömda lessen-hundvalp blicken. Det var inte ens idé att jag försökte. Jag tog hennes penna och skrev mitt svar. Hon sken upp och blinkade åt mig. Jag kunde inte låta bli att le och skakade på huvudet åt mig själv.

Efter 20 minuter blev vi utsläppta från Engelskan. De flesta småsprang för att komma få långt bort som möjligt, efter tristessen som Eva-Lisa mässade om. Jag hade tagit mig ut ur folkmassan och kollade igenom några anteckningar. Men vart tog Amanda och Lucy vägen? Innan jag ens hann och tänka hörde jag Lucys röst.

-          Banzaaaai! Ropade hon och hoppade upp på min rygg. Jag tappade mina anteckningar och tog tag i hennes ben och såg upp mot henne.

-          Vart kom du ifrån?

-          Din mamma, svarade hon med ett leende och Amanda fnissade.

-          Ni två tar livet av mig, sa jag när vi började gå.

-          Vi vet, svarade de i kör och Amanda tog upp mina anteckningar.

När vi kom fram till närmaste element hoppade Lucy av och satte sig ner i splitt. Jag och Amanda satte oss mitt emot.

-          Eva-Lisa ska alltid svamla om onödiga saker, sa Amanda och tog fram en penna ur sin skjortficka.  

-          Ja, sa Lucy och lade sig ner. Det är rätt drygt.

-          ”Idag har vi härligt här i Sverige, men i New York har de första solstrålarna inte ens nått himlen än”, sa jag med min mest tillgjorda röst och Amanda började gapskratta.

-          Haha! Du låter precis som henne!

Lucy såg ut genom dörrens fönsterruta. Hennes ögon var långt borta. Hon var väldigt vacker. Solen lyste på hennes isblå ögon så att de blänkte till. Jag kunde inte låta bli att le lite. Hon hade sett att jag såg på henne i ögonvrån och hon gav mig ett leende tillbaks. Det var bara vi två som betydde nåt…

-          Asså varför psykar ni varann? Frågade Amanda och pekade mellan oss. Magin var borta.

Varken jag eller Lucy fick fram ett ord. Rosa rosor blommade ut på Lucys kinder.

-          Vi psykar inte varann, fick hon fram till slut. Jag ska jämt ta lite luft, sa hon och hon gick ut.

Från det ögonblicket såg jag annorlunda på Lucy. Jag visste inte varför, men jag tror jag blev kär.

 kommentera

Och väldiga bra sådana :3

http://hybridtwo.com/site/?page_id=8
Check it out :3

annars idag är det avslutning av våran ungdomsgrupp idag och jag ska sjunga (skräll) och sen ikväll så är det Final i ESC :'3 Hoppas nåt kul land vinner.

Och imorgon gäller det... Min konfirmation. Usch vad nervös jag kommer bli :s Ska säga åt pappa att filma när jag sjunger då oxå. Asså shiiiit!

När vi kom till skolan såg allt ut precis som när vi gick ut 8:an, fast ändå var det annorlunda.

-          Tänk Lucy, sa jag. Nu är vi äntligen äldst här.

-          Ja, hon nickade. Snart kan vi lämna den här hålan och börja på scenskola.

Jag log och nickade. Hon såg på mig med sin busiga glimt i ögat. Hon blinkade snabbt åt mig och hon tog fram sin iPod ur sin väska. Hon började gå mot skolbyggnaden. Jag stod kvar ett tag och såg när hon gick. Hon märkte efter ett tag att jag inte gick efter henne.

-          Kommer du eller? Frågade hon och jag väcktes ur mina tankar.

-          Öhm… Visst.

Jag sprang fram till henne och hon tog min hand.

-          Ska vi lura sexorna att vi är ihop? hon såg på mig med det luriga leendet bara hon kunde göra på riktigt.

Jag började skratta.

-          Är det smart? Med tanke på att alla tror redan att vi är det.

Hon ryckte på axlarna.

-          Men vem vet, sa hon och satte handen för munnen och låtsades se förvånad ut. Vi kanske är det.

Jag skrattade igen och lade armen över hennes axlar.

-          I love you Lucy Pevensie, sa jag och hon lade sin hand över min som vilade över hennes vänstra axel.

-          Jag vet, sa hon och log. Det är därför jag lever.

Ungefär när vi hade gått in genom portarna mötte vi min kusin Amanda. Lucy blev överlycklig och sprang fram till henne de gjorde sitt egna hemliga handslag innan dom kramade varandra.

-          Får inte jag en kram va? Amanda gick fram till mig och kramade om mig.

-          Tjena kusin, sa jag och log.

Jag, Lucy och Amanda var bästa vänner tillsammans. Det kändes rätt skönt att vara enda killen, man behövde inte göra till sig för mycket. Man visste ändå att de älskade en.

-          Hur var det i USA och lägret? Lucy var helt till sig. Amanda hade vart borta precis hela sommaren. Först på en språkresa och sen ett långt musikläger för hennes fiolspelande.

-          Det var skitcoolt! Hon log. Vad har ni gjort?

-          Jag har köpt mig en kamera, sa jag och Amanda log ännu mer.

-          Det låter intressant, sa hon och teaterviskade till Lucy.  Ska vi bli hans modeller?

Både jag och Lucy brast ut i skratt. Vi kom ihåg på hur tråkigt det hade vart utan Amandas humor.


Kooommentera

Alla älskade Lucy. I alla fall de flesta jag kände. Hon var en frisk fläkt för alla. Annorlunda på ett gulligt sätt.

Jag visste precis vart hennes grav låg, hade vart där nästan varje vecka sen begravningen. I öronen hörde jag Skillets röst till låten Lucy, som var hennes favoritlåt. Med tunga steg gick jag på asfaltsvägen till den lilla dungen vid sjön där hon låg. Jag hade med mig en vit och en röd ros, båda symboliserade Lucy. Hon var oskuldsfull som en vit ros och kärleksfull som en röd. När jag väl kom fram till graven. På stenen stod hennes underbara namn:

                                                               Lucy Martinsson

                                                  *25 Juni 1996         + 1 Juli 2012

                                                   Saknad av familj och vänner

Jag satte mig på knä och tog bort en del löv över de blommor som redan var planterade. Jag lade dom två rosorna så att dom var lutade mot gravstenen.

-          Hej Lucy, nästan viskade jag. Du ska veta att jag saknar dig.

Jag och Lucy hade känt varandra ända sen vi var små. Vi hade alltid vart bästa vänner. Hon var den ända som kunde få mig att skratta på riktigt. Dom sista veckorna hade jag suttit på sidan av hennes sjukhussäng och hållit hennes hand, den mjuka handen som brukade smeka min kind. Jag slöt mina ögon och började minnas vårt sista år tillsammans.

Ett år tidigare

Det var första skoldagen i nionde klass och jag borstade tänderna. Sista året, sen skulle jag och Lucy gå på samma gymnasium. Hoppades jag i alla fall.

-          Alex? det var Lucy som ropade från hallen. Alexander Bard?

Jag hatade när hon kallade mig Alexander Bard. Jag himlade med ögonen innan jag spottade.

-          Lugna dig Pevensie! Jag kommer snart ner.

-          Jag heter inte Pevensie!

-          Och jag heter inte Bard.

Jag gick ner för trappan och Lucy stod lutad mot dörrgaveln. Hon hade sitt svarta tjocka hår i en sidfläta och hade på sig en vit klänning och lila strumpbyxor. Såklart hade hon sina slitna svarta Converse på sig, vilken vacker syn.

-          Släppte du din dejt med tandborsten för min skull? Du är för söt ibland Alexander!

Hon gav mig ett retfullt leende.

-          Får jag en kram eller?

Jag gav henne en stor kram och önskade att den aldrig skulle ta slut. Hon gav mig sitt bländande leende och hon såg på sin rosa klocka.

-          Vi kanske ska åka om vi inte vill få rektorn efter oss.

Jag nickade.

-          Du har väl hjälmen med dig?

-          Duuh? Hon visade upp sin hjälm och jag började skratta.

-          Men då åker vi väl då.

Vi gick ut till garaget och jag tog ut min moped. Innan jag visste ordet av drog Lucy min hjälm över mitt huvud.

-          Jag vill inte att du blir förlamad eller nåt.

Ibland blir jag bara så trött på att bo i Torsby Komun, finns inget att göra, usel skolmat och pengar som läggs på onödiga saker som en skidtunnel bara skidgymnasiet använder typ och en flygplats som går mellan Arlanda.

Egentligen tycker jag politik är skit men om jag skulle bestämma att det bara skulle gå till vettiga saker som äldrevård och skola.

Det skulle inte förvåna mig om dom vill att vi ska flytta till Torsby hela högen, visserligen det skulle va bra eftersom jag tränar i Torsby och har närmare till min bästis som bor i Gräsmark.

Men näe jag vill fortfarande bo här och kunna tycka att man lär sig nåt på den här skolan jag går på.

Jag vet jag har en vilja av stål, men aldrig blir jag politiker, läkare eller lärare.

Jag har ätit äpplen som en tok idag och har slängt alla äppelskruttar i våran slänt, det här hitta mamma, pappa och min syster i vårat Rönn träd förut:

Inte undra på att han är så fet o: han har ju ätit äpplen och solrosfrö hela vintern ^^

NU har hon tatt konfirmation 83 Nu får du ha hatt x3

<3333
Nästa vecka e det jag... O.o kooowai!
Cya 83

Det är mer folk som läser och då blir jag glad :D skriv kommentarer då blir jag oxå glaaad :3

Gud va hungrig ja va´... ska ta och göra en ny macka brb

*5 minuter senare*

Soo, har fått en tandläkartid idag för att kolla om mina tänder är fortfarande okej efter jag har tagit bort min tandställning för ungefär ett år sen. Har även fått mitt bokpaket med senaste Harry Potter filmen på dvd.

So see ya lates guys ;D


Monoka♥

Till min konfirmation, det kmr bli rosa macroner :3 och rosa rosor (y) och jag kmr ha knut eller utsläppt hår med lockar :D

 ←typ sån knut :3

 ← Typ såna här lockar, få se om jag gör lockar på mitt sätt eller med plattång:3



mums♥


Och så va det låten oxå... Hoppas min sånglärare är frisk nu :3 Så får vi bestämma på Torsdag.

Valet står mellan:

Håll mitt hjärta


When you believe


Esmeraldas bön

Ska be pappa att filma mig då, så kanske det kommer upp på youtube, eller jag vet inte vi får se helt enkelt:)

Richard satt lutad mot ett veranda staket. Han satt fördjupad i tankar. Han märkte inte att Iris kom ut ur huset.

-          Richard? Frågade hon försiktigt.

Richard vaknade upp ur sina tankar och fick syn på Iris. Det ynka ljuset från den lyktan vid dörren fick hennes ansikte att ge en ny utstrålning, en utstrålning som Richard aldrig sett förut.

-          Jag skulle bara säga…, hon såg ner i backen och smekte sin fläta som hängde i sidan. Precis som om hon försökte hitta ord. Tack, för att du räddade mig idag.

-          Ingen orsak, sa han snabbt och Iris såg upp och mötte hans blick. Det är det vänner är till för.

Iris log lite och lade en lös hårslinga bakom hennes öra. Richard kunde inte låta bli att le själv.

-          Det är stjärnklart ikväll, sa Iris och satte sig bredvid Richard. Har jag berättat att jag älskar stjärnor?

Richard såg på henne och log ännu bredare.

-          Nej det har du inte, sa han lite roat.

-          Men nu vet du det, sa hon och skrattade. Jag har alltid gjort det.

De satt länge och kollade på de stjärnfall som dansade ner för himlen.

-          Vet du vad jag önskar Richard? Sa hon efter ett tag och lade sitt huvud på Richards axel.

-          Nej, sa han och såg fortfarande upp mot himlen.

-          Att vår stad var fri, Iris såg upp mot honom.

Richard mötte upp hennes blick och strök henne över kinden.

-          Vet du Iris? Du är väldigt söt när du ser så där på mig.

Iris gav honom ett litet leende.

-          Du är inte särskilt dum du heller Richard.

Richard lyfte upp hennes huvud med hans hand och kysste hennes läppar. Iris lade en hand bakom hans nacke och såg honom djupt in i ögonen.

-          Vi måste nog sticka in nu, sa hon. Annars kommer vakterna att ta oss.

Richard kunde inte låta bli att skratta och kysste henne snabbt igen.

-          Du är en väldigt speciell tjej Iris, sa han och strök henne över kinden igen.

-          Såklart jag är, sa hon retsamt. Det är därför jag är här.

Hon tog hans hand och de gick in i huset igen innan någon hann och se dem.


Be nice if it's bad...